Det tunga rytteriet blev slagfältets mittpunkt i Europa tack vare stigbygelns införande under den tidiga medeltiden. Tack vare en till synes liten innovation kunde ryttaren tillägna sig hela hästens momentum och därigenom blev kavallerichocken den (enda) avgörande händelse varje västeuropeisk armé sökte. Det tunga rytteriets särställning skärptes ytterligare genom att det sammanföll med sociala strukturer – feodalismen – där deltagande krävde tillhörighet i den jordägande klassen. Därmed kom krigskonsten att omgärdas av en rad sociala konventioner såsom föreställningar om ridderlighet såväl som ekonomiska arrangemang syftandes till att minska dödligheten för krigsdeltagande.
Rent militärt finns det dock anledning att ifrågasätta det tunga rytteriet. Visst var kavallerichocken ett mäktigt vapen, men dess effektivitet kom också ur dess stora psykologiska verkan och rent taktiskt var den begränsad till specifika förhållanden och till att motståndaren spelade efter på förhand uppgjorda regler. Det västeuropeiska kavalleriets svagheter visades också i konflikter där motståndaren inte byggde hela sin här kring ett tungt adelskavalleri – exempelvis gentemot asiatiska ryttarfolk.
Även i Västeuropa visades snart kavalleriets svagheter. Det kanske bästa exemplet är slaget vid Crecy under hundraåriga krigets inledande skede. Den engelska armén hade härjat den nordfranska landsbygden och den franska kungen drog i fält för att möta den. I den franska hären fanns ett uppbåd av gräddan av den franska adeln samt en stor kontingent norditalienska armborstskyttar, sammantaget mer än 35 000 man varav kring 12 000 var tungt rytteri. Mot denna styrka stod kring 4 000 engelskt tungt infanteri och 10 000 bågskyttar. Den engelska styrkan hade en defensiv position på en kulle och slog snabbt tillbaka det inledande anfallet från armborstskyttarna, som under sin reträtt mötte de franska adelsmännen som inte var sena att hugga ner sina egna för deras ”feghet”. De franska ryttarna angrep rakt framifrån och var tvungna att passera öppen sankmark under hård beskutning varpå de var utmattade och hårt sargade när de väl nådde de engelska linjerna. Resultatet blev en otvetydig engelsk seger.
Av slaget vid Crecy går det att dra några slutsatser kring tungt rytteri. Det är effektivt i vissa väldefinierade situationer men sårbart då motståndaren står emot de psykologiska effekterna av en chock, för missilbeskjutning samt då terrängen är till dess nackdel. Slutligen är det uppenbart att rytteri måste få understöd av andra truppslag då framförallt hästarna är ytterst sårbara om de isoleras. Den som är beredd att tänka lite utanför boxen och överge konventioner kring krigföring fann också snabbt sätt att oskadliggöra de tunga ryttarna – exempelvis berättar källorna hur engelska (ofrälse) långbågsskyttar svärmade kring de franska riddarna, skar av deras sadelband och oceremoniellt dräpte adelsmännen när de låg försvarslösa på marken.
3000 tecken 