Ann Heberlein och den vilda jakten på det legitima politiska subjektet

Ann Heberlein pekar i en krönika på vikten av att försöka identifiera sig med den som är olik en själv. Det är självfallet en tänkvärd och viktig poäng men när hon ställer husockupanter mot hemlösa antyder hon inte enbart att de förra är mindre värda stöd än de senare utan ansluter sig också till en lång tradition av marginalisering av dem som bryter den sociala ordningen.
Att påskina att husockupanter, strejkande arbetare eller demonstranter egentligen tillhör en mytisk grupp vi kallar medelklassen – att de egentligen saknar legitim grund för sina handlingar – är ett effektivt sätt att göra deras handlingar och röster irrelevanta. Detta är Heberlein knappast ensam om, efterspelet till varje kravall innehåller den här typen av röster och i efter de stora neddragningarna på Volvo har magasinet Neo:s redaktionsblogg sökt misstänkliggöra en varslad Volvoarbetare med att han har fackliga uppdrag (och därmed inte kan anses vara en riktig arbetare). Det intressanta med denna metod är att den har en tvilling som antyds i Heberleins text när hon påskiner att ockupanterna i Lund saknar politisk medvetenhet. Beskrivningen dras till sin spets ibland annat Sydsvenskans kommentatorsfält där mer eller mindre reaktionära röster förfasas över ockupanternas föreställda brist på personlig hygien, hela och rena kläder samt formell bildning. Det tycks alltså som att de som ockuperar ett hus i denna föreställningsvärld antingen är välutbildad medelklass med fina kläder och mobiltelefoner eller politiskt omedvetna punkare med trasigt utseende. Genom beskrivningar som dessa fångas husockupanterna i ett omöjligt val: Den som kan förklara sina handlingar och dessutom har snygga kläder blir medelklass, den som tvärtom uppvisar de attribut Heberlein efterlyser blir obildad, dum och mindre vetande. Slutsatsen är enkel, den som ger sig in i en social konflikt förlorar sina anspråk på att vara ett legitimt politiskt subjekt.
I själva verket finns det ingen vetenskaplig undersökning som stödjer att föreställningen att de människor som deltar i utomparlamentariska kollektiva aktioner skulle tillhöra ett särdeles välbeställt skick i samhället. Och nej, tidningen Fokus undersökning gills inte (den är saknar representativitet och validitet i urvalet, vilket antagligen är en konsekvens av att den bygger urvalet på nazistiska kartläggningar…). Snarare är det en sanning som upprätthålls genom att ständigt återupprepas. Jag misstänker att denna teknik för att skapa en sanning i första hand kommer ur Heberleins och andras ovilja inför vissa politiska projekt och vissa politiska metoder. Men att ge en politisk kritik av de fenomen som nu utdefinieras som ”medelklass” hade inneburit att fenomenen erkändes som just politiska. Därför lär vi fortsätta få läsa om bortskämda ungdomar som borde klippa sej, skaffa jobb eller flytta hem till föräldrarnas imaginära miljonvillor.

Etiketter Subjektivering, liberaler, medelklass, husockupanter